Syftet med denna webplats är att hjälpa personer som liksom jag har en hund med ledproblem.
Informationen är hämtad från olika webplatser och efter varje text finns en hänvisning till den webplats där text/bild är hämtad. Om någon av upphovsmännen inte vill medverka, vänligen maila till info@more-about.info så tar jag genast bort ert material.

 

Om hundartros

Det finns cirka 800 000 hundar i Sverige. Ungefär var femte hund anses lida av artros, som är den mest utbredda formen av ledbesvär. Ett stort mörkertal gör det dock svårt att bestämma den verkliga omfattningen av artros. Troligtvis är betydligt fler hundar drabbade.

Artros uppkommer av en successiv nedbrytning av brosket i lederna, samtidigt som en kompenserande, felaktig påbyggnad av ben och broskvävnad sker. Det vanligaste symtomet på artros hos hund är stelhet och hälta.

Artros är framförallt, precis som hos människan, ett åldersrelaterat fenomen. Men även yngre individer kan drabbas, till exempel på grund av genetiska orsaker, skador eller felaktig livsföring (för mycket mat och för lite motion). Forskning visar att tyngre hundraser oftare drabbas av artros än lättare hundraser.

Ett effektivt sätt att stävja artros omfattar en kombination av åtgärder: Näringsriktig diet, viktkontroll och måttlig, regelbunden motion som exempelvis sjukgymnastik och simträning. Lägg därtill inflammationsdämpande och smärtstillande läkemedel i kombination med naturliga kosttillskott som stödjer leden och minskar risken för brosknedbrytning

Info från Patientföreningen Hundartros www.hundartros.se

 

 

Osteochondros – ett vanligt ledproblem hos växande hundar

Lennart Sjöström, med. chefveterinär, Diplomate European College of Veterinary Surgeons

Osteochondros och andra tillväxtrubbningar förekommer ofta hos växande hundar av medelstora och större raser.

Bakgrunden till osteochondros och andra tillväxtrubbningar i skelett och leder

Osteochondros (förkortat OCD) i olika leder, samt fragmentering av processus coronoideus i armbågsleden (förkortat FCP), är genetiskt betingade sjukdomar, d.v.s. bakgrunden är ärftlig. Men OCD / FCP är inte medfödda. Ledskadorna finns alltså inte när valpen föds. I stället uppstår en tillväxtrubbning under den fas när valpen växer som allra fortast, oftast vid 4-6 månaders ålder. Den genetiska bakgrunden för OCD / FCP är sannolikt kopplad till anlaget för snabbvuxenhet.

Utfodringen har betydelse för uppkomsten av OCD / FCP och andra tillväxtrubbningar. Hos en individ / ras som saknar genetiska anlag för att utveckla OCD kan man inte framkalla sjukdomen genom felaktig utfodring. Men om hunden har anlagen kan skadorna utlösas och förvärras genom en felaktig utfodring. Framför allt är det överutfodring med kalk och energi, huvudsakligen kolhydrater och fett, som kan bidra till uppkomsten av OCD. Överutfodring med protein ger inte OCD. Generellt rekommenderas att man under tillväxten använder ett tillväxtfoder avsett för storvuxna hundraser. Dessa foder innehåller en balanserad mängd kalk och andra mineraler samt en begränsad mängd energi. Det är klokt att välja ett foder från en välrenommerad tillverkare så att man kan lita på att sammansättningen är den rätta. Inga tillskott eller andra foder ska ges vid sidan om, då förstör man näringsbalansen i fodret.

Motionen kan i viss mån påverka utvecklingen och följderna av en OCD / FCP. Det är mycket sällan unga hundar får för kraftig motion. Däremot är det dessvärre vanligt att köpare till valpar av större raser får instruktioner att skydda valpen från normal aktivitet och motion - valpen får t.ex. inte gå i trappor, hoppa in i bilen, vara lös eller leka. Sådana instruktioner motverkar helt sitt syfte! Under uppväxten bör man inte kräva fysiska prestationer eller ägna sig åt ren styrke- eller konditionsträning. Man bör även vara försiktig med lek med andra hundar, eftersom det kan uppstå stora påfrestningar. Men det är viktigt att en hund som växer hela tiden ska använda sitt skelett och sina leder till normal fysisk aktivitet! Hunden måste alltså ges full motion, och ska få göra allt som ingår i ett normalt dagligt liv för en hund!

Vad händer när en hund får OCD / FCP?

De långa rörbenen i skelettet växer framför allt i de så kallade tillväxtzonerna (A i figuren till höger). Men benet växer även i övergången mellan ledbrosketet och den underliggande benvävnaden (B). I det understa skiktet av ledbrosket bildas hela tiden nytt brosk som skjuter ledbrosket framför sig mot periferin. Vartefter brosket växer sker en förbening av de djupare brosklagren, och brosket omvandlas successivt till benvävnad. På detta sätt hålls ledbrosket lika tjockt under tillväxten. Det är viktigt eftersom brosket saknar egen blod-försörjning. Alla näringsämnen till brosket kommer från ledvätskan.

 

Hos hundar som utvecklar OCD är tillväxten alltför snabb, så att skelettet inte hinner anpassas till den allt större belastningen. Då skadas de tunna blodkärlen i benet under ledbrosket, varvid förbeningen av broskets djupa delar upphör. När brosket fortsätter växa blir ledbrosket så tjockt att närings-ämnena från ledvätskan inte når fram till de djupare lagren. Brosket dör, och en spricka uppstår till ledbroskets yta. Osteochondrosen är ett faktum.

Fragmentering av processus coronoi-deus (FCP) har en särskild bakgrund. Här är orsaken en ojämn tillväxt i radius och ulna, som tillsammans utgör den undre ledytan i armbågs-leden. Ulna kommer att växa mer än radius, varvid det uppstår en "trapp-stegsbildning" i leden. I stället för att belastningen fördelas över hela ledytan kommer all vikt att hamna på framkanten av trappsteget. Benet håller inte för belastningen, utan det uppstår frakturer i benet. En eller flera lösa benfragment i leden orsakar kraftig irritation.

Symptomen

vid OCD / FCP börjar ofta vid 5-6 månaders ålder, ibland redan vid drygt 4 månader. Hunden visar hälta, som ofta är tydligare direkt efter vila men avtar efter en stunds rörelse. Ofta försöker hunden att avlasta den smärtande leden och får då ett avvikande rörelsemönster, såsom att benet hålls ut från kroppen eller vrids. Om hunden har OCD i t.ex. den ena armbågsleden är hältan lättare att se än om båda armbågslederna är angripna.

Det är mycket viktigt att inte nonchalera en hälta hos en växande hund! En unghund kan ju få en vrickning eller en muskelsträckning som ger hälta under några dagar, men alla hältor och rörelseproblem som sitter i längre än 7-10 dagar ska alltid undersökas av en ortoped.

Ett mycket stort problem i sammanhanget är att många unghundar med hälta antas ha "växtvärk". Kom ihåg att det inte finns något som heter växtvärk hos hundar! Det man ofta avser är en sjukdom som heter panosteit. Det är en form av benhinneinflammation som kan ge liknande besvär. Men panosteit har typiska symptom, och man kan ofta se typiska förändringar på röntgen. SOM HUNDÄGARE SKA DU ALDRIG NÖJA DIG MED ATT VETERINÄR, UPPFÖDARE ELLER NÅGON ANNAN SÄGER ATT "DET ÄR NOG VÄXTVÄRK"! De flesta hundarna som har OCD / FCP kommer för sent till behandling därför att man fått "diagnosen" växtvärk och därför väntat för länge på en riktig diagnos och behandling!

Diagnosen

OCD / FCP ställs framför allt genom en noggrann ortopedisk undersökning. Ofta tar man röntgenbilder för att se hur stora förändringar det finns i leden. Men tidigt i utvecklingen av en OCD / FCP ser man ofta inte några förändringar på röntgenbilden, eftersom röntgenbilden bara visar skelettet men inte ledbrosket och mjukdelarna. En normal röntgenbild behöver inte innebära att leden är frisk. Om man är säker på att en växande hund har ett problem i t.ex. armbågsleden, men röntgenbilderna är normala, är det c:a 90% chans / risk att hunden ändå har OCD / FCP.

Behandling av osteochondros

Artroskopi är den metod som sedan många år alltid används på Regiondjursjukhuset vid OCD / FCP. Se separat länk Artroskopi! Artroskopi innebär "titthålskirurgi". Artroskopi ger överlägset bättre insyn i leden jämfört med konventionell kirurg, och därmed möjlighet att ställa en mer exakt diagnos. De flesta skador och förändringar i leden kan åtgärdas direkt artroskopiskt, d.v.s. utan att leden behöver öppnas. Därför är tekniken mycket skonsam för patienten. Många gånger får patienten komma hem redan samma dag, och det blir en snabbare avläkning och ett bättre slutresultat.

En förutsättning för att det ska ske en utläkning av brosket är att skadad och dött brosk och ben avlägsnas, vilket sker vid artroskopin. För att förbättra läkningen av broskskadan används ofta samtidigt en teknik som kallas microfracture. Det innebär att man via artroskopi med ett särskilt instrument gör små kanaler i benet, i vilka det kan växa in blodkärl. Det har visats vara den bästa metoden för att få en effektiv bildning av nytt brosk. Broskskador läker med s.k. ärrbrosk. Det är inte är lika jämnt som normalt brosk, men det är väldigt mycket bättre än inget brosk alls!

En riktigt utförd rehabilitering är en mycket viktig del av behandlingen efter OCD / FCP. Ofta är det rehabiliteringen som avgör hur bra hunden kommer att fungera. För varje hund gör den erfarna personalen på Rehab-avdelningen upp en individuell rehabiliteringsplan utifrån skadornas omfattning och funktionen i benet. Syftet med rehabiliteringen är att återställa en normal ledfunktion och ett normalt rörelsemönster och balans, samt att bygga upp muskelstyrkan.

Osteochondros i olika leder

Osteochondros kan drabba de flesta lederna i kroppen. Vanligast är problem i bog-, armbågs-, knä- och hasleder.

Bogleden: OCD-förändringen finns för det mesta på den bakre delen av humerus (överarmsbenets) ledyta, just där belastningen är som störst. OCD i bogleden kan man oftast se direkt på röntgen. Ibland finns OCD på bogbladets ledyta, och då ser man inget på röntgen utan skadan kan bara ses vid artroskopi. Den döda ben-/broskbiten sitter antingen kvar på sin plats eller har lossnat och ligger lös i leden.

Prognosen efter artroskopi och rehabilitering är god vid OCD i bogleden. De flesta hundarna blir helt återställda och kan leva ett normalt och aktivt liv.

Armbågsleden: Den vanligaste tillväxtrubbningen är fragmen-tering av processus coronoideus (FCP). Skadan sitter alltid på den mediala (inre) delen av ulnas (armbågsbenets) ledyta. Det kan vara en större eller flera mindre lösa benbitar, som orsakar stor irritation i leden. Ostechondros på den mediala ledrullen på humerus (överarmsbenet) är också vanlig.

Vid FCP / OCD i armbågsleden är det extra viktigt med tidig diagnos och behandling! Ju tidigare de lösa fragmenten kan tas bort med artroskopi, desto mindre skador hinner uppstå i leden. Om hunden kommer tidigt till behandling är prognosen god efter artroskopi och rehabilitering. Även i senare stadier gör man stor nytta med behandlingen, men då kan hunden får vissa kvarstående besvär från leden.

Knäleden: Osteochondros kan finnas på ett par olika ställen i leden. Ibland kan man se osteochondrosen direkt på en röntgenbild, och då är diagnosen lätt att ställa. Men i de flesta fallen sitter OCD:n mot centrum av leden på ett sådant sätt att den inte kan ses på röntgen. Många hundar med OCD i knäleden får hälta på bakbenet redan som unga. Men när förändringarna är dubbelsidiga kan det vara svårt att se för husse och matte. Då uppstår en kronisk ledinflammation som med tiden skadar leden ytterligare. Korsband och menisker blir försvagade så att de till slut går sönder. Först när korsbandet har gått av upptäcks osteochondrosen.

Prognosen vid OCD i knäleden är god vid tidig artroskopisk operation och rehabilitering. Om det gått lång tid och det redan finns mer eller mindre omfattande artros i knäleden och skador på korsband och menisker finns det fortfarande goda möjligheter att återställa en bra funktion. Se separat länk TPLO.

Hasleden: Osteochondrosen sitter alltid på den mediala (inre) ledrullen på talus (hasbenet). OCD ger tidigt en påtaglig hälta. Vid tidig operation och efterföljande rehabilitering är prognosen skaplig, men leden blir alltid något stelare än normalt. Ibland är osteochondrosen så omfattande att en stor del av ledytan är skadad, och då är prognosen sämre.

Info från http://www.regdjsh.se

 

 

 

Höftledsdysplasi

Ny revolutionerande behandlingsmetod

Ny, revolutionerade behandlingsmetod för höftledsdysplasi och andra ledproblem

Som första klinik i Sverige har Blå Stjärnan i Borås infört en ny behandlingsmetod som kan komma att revolutionera livet för många hundar med ledbesvär.

Alla som någon gång haft en hund med höftledsfel eller andra ledproblem vet hur oerhört tråkigt det är när de första symptomen visar sig. Ens bästa vän och kanske tävlingskamrat är för övrigt pigg och frisk men begränsas plötsligt av värk och får svårt att röra sig och njuta av livet. Detta inträffar dessutom ofta på ganska unga hundar som egentligen har mycket kvar att ge. Ett liv på smärtstillande mediciner är inget bra liv, varken för hundar eller människor, och ett sådant liv blir sällan långt, men nu finns ett alternativ.

Lokal guldbehandling, som metoden kallas, är helt ny i Sverige men har använts i Danmark med mycket gott resultat sedan ca 10 år tillbaka. Veterinärerna Gregers Gregersen och Kristian Pedersen i Ålborg har patenterat behandlingsmetoden som går under namnet Goldtreat. Metoden används i nuläget endast på 7 djurkliniker i världen. Förutom i Ålborg finns det kliniker i Köpenhamn, Norge och Österrike som är licensierade, och nu alltså även i Sverige, närmare bestämt Blå Stjärnans Djursjukhus i Borås. Metoden som används är en form av guldimplantat som sätts på plats runt lederna med hjälp av kanyler.

Artros är samlingsnamnet för ledproblem hos såväl djur som människa. Artros kan uppstå hos äldre individer på grund av normalt slitage men även hos yngre på grund av medfödda sjukdomar som till exempel höftledsdysplasi (HD) eller höftledsfel som det kallas i dagligt tal. Höftledsdysplasi drabbar ofta mer storväxta raser som t ex retriever-raserna, schäfer, new foundlandshund och berner sennen. Dessa raser har också bekämpningsprogram som inte gör det tillåtet att registrera valpar efter belastade individer. Många ägare till hundar av de drabbade raserna röntgar också sina hundar efter ettårsdagen för att i god tid ha klart för sig om problemet finns och kunna anpassa hundens liv och träning efter detta. För de som inte röntgar kommer det kanske som en överraskning den dag hunden börjar halta eller kanske blir stel och får svårt att resa sig efter promenaden.

Tidigare har den enda behandlingsmetoden varit att operera in nya, konstgjorda leder. Denna metod är mycket kostsamt och kostnaderna ersätts sällan av försäkringsbolagen och har därför endast utförts i sällsynta fall. Dessutom medför den sortens ingrepp en förhållandevis lång och komplicerad konvalecens. Med den nya behandlingsmetoden lämnar hunden normalt veterinärkliniken samma dag. Konvalecensen består av två veckors koppelrastning och därefter ökad motionsdos under ledning av sjukgymnast. Med andra ord ett avsevärt enklare alternativ för alla inblandade.

Artikelförfattaren har träffat Lars Petersson, chefveterinär på Blå Stjärnans Djursjukhus i Borås. Han utförde den första behandlingen i mars månad 2006 under överinseende av de danska upphovsmännen. Vid vårt besök är det dags för den femte behandlingen.

– Artros som diagnos på hund ligger utan tvekan på 10-i-topplistan över diagnoser på hundar över 7 år. Redan vid ett års ålder har 20% av hundarna någon typ av förändring i lederna även om de fortfarande är besvärsfria, säger Lars.

Att metallen guld har en positiv effekt på ledproblem är ingen nyhet. Förr i tiden ordinerades människor med artros/reumatism att dricka “guldsalt”. Detta hade en positiv inverkan på ledproblemen men tyvärr en förödande effekt på njurarna och ledde ofta till njursvikt. På djur började man redan för 15 år sedan använda föregångaren till den nya behandlingsmetoden. Då opererade man in små guldstavar vid akupunkturpunkter runt lederna. Av olika orsaker blev detta ingen succé men metoden utvecklades. Genom forskning kom de danska upphovsmännen fram till att den effektiva ytan på guldet bör vara så stor som möjligt. Därför används idag en mycket tunn guldtråd, inte tjockare än ett hårstrå, som spinns till små nystan, så kallade berlockimplantat, cirka 1,5 mm i diameter.

Hur kan då guld ha effekt på smärtor försorsakade av artros?

– Guldjoner (laddade guldatomer) utlöses från berlockimplantatets yta i vävnadens celler och förenar sig med cyanidjoner som kroppens själv producerar. Guldet har en lokal antiinflammatorisk effekt, liknande den som uppnås med medicinering, dock utan medicinens biverkningar. Spridningen, och därmed effekten är ca 2,5 cm från den punkt där guldnystanet implanterats. När inflammationen hämmas lindras smärtan. Hunden mår därmed mycket bättre och kan fungera normalt. Man eliminerar alltså inte grundproblemet, t ex höftledsdysplasin, men hunden blir oftast besvärsfri.

Används metoden enbart på hund?

– Nej, framför allt används den på mänskliga patienter. I Malmöområdet har ca 12.000 patienter behandlats med gott resultat. I Danmark används den även på katter som ofta drabbas av ryggproblem. Det är en trolig utveckling även hos oss, men ännu har vi bara utfört ingreppet på hundar, säger Lars.

Hur snabbt märker man effekten av ingreppet och hur länge varar den undrar vi då?

– Efter behandlingstillfället räknar man med att full effekt är uppnådd efter ca 3 månader. Enligt ägarna till de hundar vi opererat hittills har de dock sett en stor förbättring redan efter ett par veckor, säger Lars och ler. Effekten varar sedan i upp till sex år enligt de erfarenheter man gjort i Danmark. På människor utförs ingreppet under lokalbedövning och vissa patienter har vittnat om att de är smärtfria redan när bedövningen släpper vilket tyder på att det även finns en direkt smärtlindrande effekt.

Detta innebär alltså att en hund som är fyra år när den börjar få besvär av artros kan få ett relativt smärtfritt och aktivt liv fram till ca 10 års ålder när aktivitetsbehovet normalt minskar, även på en frisk hund.

Lämpar sig behandlingsmetoden för alla typer av ledbesvär och för alla hundar?

– Generellt sett ja, säger Lars, men vi utreder alltid först om vi kan förvänta oss ett gott resultat på det aktuella djuret. Metoden används även för rygglidanden så som vissa typer av inflammatoriska diskbråck, spondylos (sammanväxta ryggkotor) och lumbosakral stenos eller L7S1-syndrom som det oftast kallas. Även för osteochondros (lösa benbitar i leden), armbågsdysplasi (AD) och korsbandsskador lämpar sig metoden.

Hur är det med biverkningar, och uppnår man alltid ett fullgott resultat?

– Några biverkningar är inte kända varken på människor eller djur. Det som skulle kunna hända är att effekten uteblir eller inte blir fullgod men på upp till 90 % av patienterna uppnår man en god smärtlindrande effekt. Guldet kan inte på något sätt skada kroppen och man har vid röntgen kunnat se att guldimplantaten sitter kvar på exakt samma ställe efter fem år.

Om man som hundägare har röntgat sin hund i ettårsåldern och vet att den har HD av allvarlig grad men fortfarande är besvärsfri, bör man då göra detta ingrepp i förebyggande syfte?

– Nej, det finns ingen anledning. Behandlingen har ingen förebyggande verkan eftersom effekten är anti-inflammatorisk. Har hunden inte ont finns det ingen inflammation att dämpa och således är det meningslöst. Om man väntar tills symptomen uppstår förblir hunden sedan sannolikt smärtfri upp till en relativt hög ålder. Ingreppet tar inte bort orsaken till smärtan, poängterar Lars. Höftledsfelet, diskbråcket eller vad som nu är orsaken, finns kvar men smärtan lindras.

Finns det någon övre åldersgräns för detta ingrepp?

– Nej, egentligen inte. Den äldsta hunden vi behandlat är en labrador på 11 år. Behandlingen gick bra och matte rapporterade efter ett par veckor att det var full fart på hunden, skrattar Lars. Den lekte och galopperade på promenaderna vilket den inte gjort på mycket länge.

Kommer det att behövas ytterligare, kompletterande behandlingar eller medicinering?

– Normalt sett inte. Implantaten har oftast en livslång effekt. Vad som däremot rekommenderas är att överviktiga hundar bantas. Man kan även ge specialfoder för djur med artros.

Hur går ingreppet till?

– Under narkos placeras upp till sju kanyler, beroende på hundens storlek, i hästskoform runt den led som ska behandlas. Genom varje kanyl förs två berlockimplantat på plats runt den sjuka leden och sitter sedan där permanent. Man röntgar flera gånger under ingreppet för att kontrollera att allt hamnar på rätt ställe för den aktuella hunden. Det blir inga operationssår efter ingreppet och därmed en kort konvalecens.

Vad kostar det då? Och täcks kostnaden av veterinärvårdsförsäkringen?

– Ingreppet kostar idag 10-12.000:-. Detta täcks idag inte av försäkringen. Vad som händer i framtiden får vi se, avslutar Lars.

 

Text & foto: Lotta Hägglund